Dilemmat mellan att leva i tiden och att leva i nuet

Home/Artikel, Spirituellt/Dilemmat mellan att leva i tiden och att leva i nuet

Dilemmat mellan att leva i tiden och att leva i nuet

Vissa dagar så slår det mig hårdare än andra dagar. Det är bannemej inte så lätt. Allt man ska vara och allt man ska göra. Det är inte lätt att lyckas reda ut hur man ska kunna leva sitt liv i harmoni och med balans. Att försöka leva i nuet samtidigt som livet pågår i en hejdundrande fart alldeles vid sidan om med saker som måste planeras och koordineras. Nej, det är till och med svårt.

Outtalade förväntningar

Det är skitsvårt att vara mamma till tre barn och försöka att inte sabba deras liv. Att hinna se dem, lyssna till deras alla berättelser, förstå dem, peppa dem. Ge dem närhet och kärlek och gränser och sunda perspektiv. Ge dem upplevelser och hemmatid och egentid och kompistid. Ge dem utrymme att bara vara. Ha koll på gympapåsar och läxor och skolföreställningar och utvecklingssamtal. Laga näringsrik mat, låta dem vara delaktiga i köket, stimulera deras vilja att vara ute och röra sig, se en film ihop. Finnas där när de ska sova, när de vaknar, när de drömmer och när de är sjuka.

Det är skitsvårt att vara fru också. Att hinna se någon annan fastän man knappt hinner se sig själv. Och att vara ansvarig för ett helt hem och pengar och jobb och räkningar. Att vara hälsosam och hålla sig frisk. Att träna och ta hand om sig. Att känna att man bidrar, att förverkliga drömmar, att engagera sig, att finnas där för sina vänner.

Ibland är det bannemej svårt att hinna andas.

Att leva i tiden eller att leva i nuet?

Förr i tiden försökte jag hinna med allt. Jag skrev listor på allt jag skulle försöka hinna göra och sedan jobbade jag järnet för att hinna med det som stod på listorna. Men listorna tog aldrig slut och jag började inse att allt på de där listorna omöjligt kunde ha samma prioritet. Så jag delade listan i två, en med prioritet och en med långsiktiga projekt. Men så småningom förstod jag det absurda i att föra en lista över lågprioriterade saker jag ändå aldrig skulle hinna, så jag slutade. Och det var skönt på ett sätt. För jag tror att jag egentligen är en fullständig naturbegåvning vad gäller att leva i nuet. Men utan listor så glömmer man ändå saker och man blir en sådan som inte svarar på mess och inte betalar räkningar i tid och glömmer bort födelsedagar och behöver handla två gånger samma dag för att man inte hade planerat längre än nästa måltid. Och det känns inte heller som en optimal lösning när man har barn och hus och någon form av ansvar.

Vad säger Eckhart?

Den som har läst och tagit till sig budskapet i Eckhart Tolles bok The Power of Now har antagligen själv hamnat i eller i alla fall reflekterat över samma dilemma. Samtidigt som han har helt rätt i det han säger, att allt vi har är nuet och att allt annat är en illusion, så uppmärksammar han att det inte räcker som fullständig lösning i det praktiska livet. Han förklarar det så här:

Vi behöver både tiden och intellektet för att fungera i den här världen, men det kommer en punkt när de tar över våra liv och det är då som destruktivitet, smärta och sorg infinner sig... En allt tyngre börda av tid har ackumulerats i det mänskliga medvetandet.  Alla individer tyngs av denna börda, men de gör den också tyngre i varje ögonblick som de bortser från eller förnekar det dyrbara nuet eller degraderar det till ett medel för att ta sig till ett framtida ögonblick som bara existerar i tankarnas värld men inte i verkligheten. Om du inte längre vill skapa smärta för din egen eller andras räkning… skapa då inte någon mer tid eller åtminstone inte mer än vad som är nödvändigt för att hantera de praktiska aspekterna av ditt liv. Tidigare levde du i tiden och gjorde korta besök i nuet. Försök istället att leva i nuet och göra korta besök i det förflutna och framtiden… Säg alltid ja till nuet!

En lösning i verkligheten

Min egen reflektion blir att småbarnsåren antagligen är en av de både svåraste och lättaste perioderna i livet att balansera tiden med nuet. Lättast för att det finns så många tillfällen när man oundvikligen dras in i barnens nu-perspektiv. Många är de ögonblick som är så fyllda av förundran och kärlek och hänförelse att man aldrig vill lämna dem. Svårast för att man som förälder utgör länken mellan barnets fullständiga nu-perspektiv och resten av omvärldens tidsperspektiv. Någonstans däremellan ska man sedan försöka få livet att fungera, ta sitt ansvar, men utan att trampa på barnets upplevelser.

Jag tänker att lösningen i mitt eget liv hamnar ungefär här. Att försöka leva med närvaro i nuet – att ta sig tid att lyssna på barnens berättelser så ofta som det bara är möjligt, och även de sämsta dagar i alla fall tillräckligt ofta för att de inte ska sluta komma. Att plocka ur diskmaskinen och försöka njuta av det istället för att se det som något som måste göras. Det är ändå något fint med vardagssysslor som måste göras för att livet ska fungera. Att mitt i kaoset, när något barn gråter, när det spills, när det bråkas eller när det inte kan somnas just samma kväll som något superviktigt hade behövt göras, att bara andas, släppa taget om stressen och fokusera helt på nuet. Att just i den stunden påminna sig om att ingenting spelar någon roll utanför just det här ögonblicket, och att nuet troligtvis kommer förändras snabbare med min totala närvaro än utan. Plötsligt somnar den som inte kunde, plötsligt förbyts gråten till skratt, plötsligt sänker sig tystnaden och lugnet i huset och allt känns annorlunda. Energin förändras och allt blir plötsligt möjligt igen. Och att känna den känslan, att man klarade av prövningen med lugnet i behåll, utan att tappa fattningen och utan att slänga ur sig något som man ångrar, det är det som spelar roll om tjugo år. Inte vad jag hann eller inte hann i just den stunden.

Samtidigt som all den där närvaron måste finnas, så måste det sedan ändå kännas okej att planera för det mest nödvändiga som behövs för att vardagen ska fungera för familjen. Det är okej att skriva inköpslistor för att slippa dubbelhandla, det är okej att planera logistiken för veckan för att respektera de aktiviteter som alla i familjen vill delta i och det är okej att ibland tacka nej till att leka med barnen för att istället ta itu med tvätten. Men att kanske istället erbjuda dem att delta så att de slipper känna sig avvisade.

Att hitta en balans

Så medan jag balanserar mellan att vissa dagar vara fullständigt oplanerad och leva i nuet och andra dagar känna planeringens och ordningens sköna kontroll inta mig, så har jag nog ändå lärt mig något. Och det är att om man inte tillåter sig att leva förrän allt är klart – förrän huset är städat och kylen är fylld och alla är rena och middagen står på bordet – då kommer man bara leva vid några få tillfällen om året. Verkligen leva och njuta av nuet. Om man däremot bara lever i nuet, frånkopplad från livet som pågår runtomkring, så är det svårt att vara en fungerande del i samvaro och relationer, skola och jobb. Och det är ju en del av den värld vi lever i, den värld som åtminstone jag ändå vill vara en del av.

Så jag deklarerar härmed att det är okej. Att det är okej att släppa taget om det mesta som faktiskt inte spelar någon roll – om barnen är nyklippta till skolavslutningen, om huset är städat när folk kommer förbi eller om rabatterna är rensade. Att det är okej att istället tillåta sig att lägga tid på det som man hade tänkt göra när allt på listan var klart – läsa en bok, rulla ut yogamattan, sitta i solen eller testa ett nytt recept. Att det till och med är viktigt, om inte viktigare än det som blir gjort.

Men jag deklarerar också att det är svårt. Att hitta balansen i familjelivet är svårt så det måste vara okej att göra det bästa man kan utifrån det man vet i varje givet tillfälle. Och det bästa jag kan göra, det är att lita på det jag ser i barnens ögon. För deras blickar är den mest sanna reflektion av verkligheten som jag känner till.

By | 2017-04-18T12:20:47+00:00 april 18th, 2017|Categories: Artikel, Spirituellt|Tags: , , , |4 Comments

4 Comments

  1. Lisa april 18, 2017 at 3:46 e m - Reply

    Vilken fin och klok text ♡

  2. Nina april 19, 2017 at 10:18 e m - Reply

    Åh vad fint skrivet. Jag blev berörd, inspirerad och taggad att ta vara på nuet lite extra nu! Så viktiga ord och tankar! Tack!!!

  3. Mia Tjärnlund april 22, 2017 at 2:11 e m - Reply

    Tack, vad glad jag blir!

  4. Slow Livingby Annika maj 8, 2017 at 9:42 f m - Reply

    Ja så här är livet!

Leave A Comment