Jobb eller semester

//Jobb eller semester

Jobb eller semester

Vi befinner oss just nu långt söderöver och har det lugnt och skönt i solen och värmen. Det är välförtjänt semester för hela familjen och det är lite extra tydligt att det är semester när vi alla kommer iväg hemifrån. Speciellt kanske för mig som till stor del spenderar både jobbtid och ledig tid hemma i huset. Då blir det att man liksom aldrig checkar ut helt från allt på en och samma gång. Men sedan är det ärligt talat svårt att checka ut någon längre tid när man faktiskt tycker om sitt jobb. När man på riktigt vill göra de grejor som ingår i ens jobb. Då blir det svårt att vara ledig, för all tid som blir ledig tid vill jag spontant lägga på det jag kallar jobb.

Så såg jag det inte för några år sedan, när jag hade ett vanligt jobb. Nej, det jobbet längtade jag aldrig till. Trots fantastiska kollegor, flexibla arbetstider, hög lön, utmanande arbetsuppgifter, självvald ansvarsnivå och inspirerande arbetsmiljöer, så ville jag aldrig gå till jobbet. Jag drömde hela tiden om att få spendera min tid på annat, på mina egna projekt. Jag kände att tiden var ett stort problem, att det jag verkligen ville göra aldrig hanns med. Om jag hade kunnat välja, hade jag helt enkelt inte valt att spendera min tid på jobbet. Jag mer kände mig tvungen att göra det. Länge kände jag mig bortskämd och lat för att jag ens tänkte så, jag som hade ett så grymt jobb. Men samtidigt visste jag att jag var allt annat än lat. Jag hade ju hundra projekt igång utanför jobbet och jag kände en enorm energi så fort jag gjorde sådant som mitt inre längtade efter – att fotografera, att skriva, att designa, att göra musik, att träna.
Situationer gav mig eller tog min energi. Lika svårt som jag hade att ta till mig tunga jobbmaterial inför möten på jobbet, lika lätt kunde jag fastna och läsa i timmar om saker som intresserade mig – som personlig utveckling, hälsa och välmående eller spirituella koncept. Och lika stort motstånd som jag kände mot att skriva långa texter i jobbet, lika lätt rann orden ur mig när jag skrev om sådant som jag ville dela med mig av till världen.
Till slut lyssnade jag på min intuition och den inre röst som vid det här laget skrek högt snarare än viskade till mig att jag inte följde mitt livskall. Och jag sa upp mig från mitt jobb för att göra andra saker på heltid. För att hitta min passion. För att försöka hitta en inkomst i att göra just det. Och för att lägga min tid på mig och min familj. Och det är det jag gör nu. Jag har inte längre en full kalender. Jag känner mig inte längre tvungen att prioritera mellan jobb och barn. Jag känner mig inte längre stressad över tid. Jag behöver knappt semester längre, eftersom jag varje dag ändå gör det jag allra mest vill.
Men det bästa av allt – jag känner äntligen att jag är på rätt väg med mitt liv. Det avgrundsdjup som gapade inom mig, det där stora hålet av ouppfylld potential, har sakta men säkert börjat fyllas med mening. Jag håller på att hitta mitt kall och jag vet att jag snart kommer ha vuxit i mina skor här på jorden. Den känslan är oslagbar. Och den är jag stolt över.

By | 2018-06-26T14:17:04+00:00 June 25th, 2018|Categories: Blogginlägg|Tags: , , |0 Comments

Leave A Comment